:: Interview PULO ::

Peace stays far away in southern Thailand

NARATHIWAT, Thailand, and STOCKHOLM, Sweden - Add Thailand's Muslim minority to the growing list of Thais who believe a change in government would likely be in their best interest. That's what many Thai Muslims in the country's conflict-ravaged southernmost provinces of Pattani, Narathiwat and Yala are hoping for - though few say so openly for fear of landing on a government enemies list.

Over the past two years, more than 1,000 people have been killed in drive-by shootings, bombings and other random acts of violence that have pitched government security forces against a shadowy

Muslim insurgent movement. Under a heavy military presence, fear is gripping the daily lives of people as Thai security forces raid homes in search of radicals. The insurgents have responded by attacking police stations, government schools and other symbols of Thai authority.

Prime Minister Thaksin Shinawatra, whose controversial leadership style has recently ignited massive anti-government rallies in Bangkok, last year handed himself sweeping emergency powers to deal with the growing unrest in the south. Eight months later, hardly a day goes by without another bomb attack or assassination, and the troubled region has become one of Southeast Asia's hottest security flashpoints. Heavily armed police search cars at checkpoints along all major highways and cruise the streets of the provincial capitals in a show of force that has not been seen in Thailand since the height of the communist insurgency in the 1970s. Allegations of human-rights abuses tar both sides of the conflict.

Thaksin's hardline military approach to the problem contrasts sharply with attempts at finding a political solution by the royally appointed National Reconciliation Commission (NRC), led by former prime minister Anand Panyarachun, a well-respected senior statesman. While Thaksin still dictates security policy, if a new government were somehow to emerge in Bangkok, it is widely expected that a new administration, particularly if it were royally appointed, would be more sympathetic to Muslim grievances.

The NRC has been holding talks with Muslim community leaders in the south, but the problem is that few of them dare to speak their minds as long as the present government remains in power, and therefore have remained mostly silent during the meetings. Insurgent leaders in exile have been much more outspoken. In a recent interview at an undisclosed location in Sweden, Kasturi Mahkota, chief of the foreign affairs department of the Patani United Liberation Organization (PULO), told this correspondent that the only viable path to conflict resolution would be good-faith negotiations with the Thai government. PULO is one of the main anti-government groups in the south, and the insurgent group's foreign affairs department is located in Sweden, where several hundred Muslims from southern Thailand now live in exile.

Mahkota indicated that his group was willing to compromise. "Our initial goal was independence for Patani," he said. "But the world has changed and we are willing to discuss other solutions than a total breakaway. The main thing is to get the Thai authorities to the negotiating table."

Mahkota - which is a nom de guerre - comes from Narathiwat and has lived in exile in Sweden for 16 years. He claims to have good contacts on the ground in southern Thailand, and certainly was well informed about the latest security developments in the area. Mahkota also stressed that the insurgents' struggle is not a sort of Islamic jihad, but rather a fight to preserve the unique culture of Muslims in southernmost Thailand. Other Muslim-populated areas of Thailand, including Muslim-majority Satun province, and southern provinces with strong Muslim minorities such as international tourist havens Phuket and Krabi, have been spared from the violence.

Mahkota chalks that up to historical differences, as other regions were more effectively co-opted by the Bangkok-centric Thai state. "We are Muslims, but there are other Muslims in Thailand, too. The difference is that we speak a completely different language - Malay - and that we once had our own independent sultanate."

That sultanate was first annexed by Siam in 1832, and after years of centrally appointed leaders, the last sultanate was deposed in 1902 when Bangkok tightened its grip on the country's northern and southern frontiers. (Siam was renamed Thailand in 1939.)

Mahkota strongly dismissed the notion that the present generation of Thai Muslim insurgents belong to some kind of international Islamic brotherhood. "We have nothing to do with al-Qaeda or Jemaah Islamiah," he asserted.

The Aceh model

Mahkota and other rebel representatives are closely following the peace process in nearby Aceh province, Indonesia, another Southeast Asian security hot spot that was ravaged by a 30-year separatist conflict that likewise aimed to resurrect an ancient Islamic sultanate. A peace agreement signed last August in Helsinki between the Indonesian government and the rebel Free Aceh Movement (GAM) has so far held up nicely.

GAM rebels have surrendered all of their self-declared weapons, and the Indonesian army had reciprocated by pulling nearly 10,000 of its 24,000 troops out of the territory in northern Sumatra by year's end. Aceh arguably represents the first regional experiment with full-blown autonomy, and mediators in Helsinki last year hinted that the model might be applied to resolve the breakaway insurgencies in both the southern Philippines and southern Thailand.

Lars Danielsson, deputy minister to the Swedish Prime Minister'S Office, said in January that Stockholm would be willing to help broker a similar peace deal between the Thai authorities and the groups in the south, if Bangkok so requested. However, Thai Defense Minister General Thammarak Isarangura na Ayutthaya, widely viewed as a hawk in Thaksin's government, shot down the suggestion out of hand.

"There is no way this will happen. We are not interested in negotiations. Other countries don't know what is really happening here. This is not a good solution," Thammarak told ThaiDay newspaper in response to Danielsson's offer.

Without question, there are important cultural and strategic differences between the conflict in Aceh and that in southern Thailand. First and foremost, ethnic Acehnese are Muslims like the vast majority of Indonesia's sprawling 220 million population - although many Acehnese have indicated their preference for rule by sharia law rather than Jakarta's secular mode of governance. Furthermore, Aceh is geographically isolated on the tip of an island and does not share a land border with any other country.

In contrast, the people in Thailand's southernmost provinces represent a small Muslim minority in a Buddhist-majority country, and their land area borders Malaysia, whose majority population share the same religion, language and culture. Thailand has recently repeatedly accused certain fundamentalist groups in northern Malaysia of supporting separatist movements in the south, and historically that was often the case during the height of Thailand's southern insurgency in the 1970s and 1980s.

If a new government with a more conciliatory approach were to assume power in Bangkok, it would first face the problem of exactly whom it should be negotiating with in the south. While PULO appears on the surface to be the politically most active group in exile, the majority of the ground forces appear to belong to various factions of the Barisan Revolusi Nasional (BRN), which was founded in Narathiwat in 1960.

PULO was formed eight years later by Tengku Bira Kotanila, who now lives in exile in Syria and remains the nominal head of the organization. In 1995, Afghan war veteran Nasoree Saesaeng founded the even more militant Movement of Islamic Mujahideen of Patani (Gerakan Mujahideen Islam Patani, or GMIP). Other, smaller groups also exist, but it is difficult to ascertain whether the abundance of insurgent organizations reflects actual factionalism or just a division of labor in the struggle for a common goal.

If that goal is no longer independence, as Mahkota suggests, one possible solution would be to establish the deep south as a "special administrative region" or, in effect, an autonomous region. Only Bangkok and Pattaya are currently designated as such areas, and these notably are municipalities rather than provinces. The government has also announced its intentions to establish a special administrative area, to be called Nakhon Suvarnabhumi, around the new Bangkok international airport that is scheduled to open this year.

The only province that has been promised the status of special administrative region is the internationally renowned resort island of Phuket. But the handover to local authorities promised last year has been delayed, likely because Phuket is relatively close to the restive southernmost provinces and the Thai government fears setting what it perceives to be a precedent that might inspire southernmost Muslims to demand the same status.

It is also an open question whether the majority of Thais would oppose a move to turn an entire region comprising at least three provinces into an autonomous area - particularly if it were seen as caving into the violent tactics of insurgents.

Yet something must be done to change widespread sentiments in the troubled south that it is somehow under "foreign occupation" - which is how many southern Thai Muslims characterize their situation. While 75-85% of the population in the three southernmost provinces are Muslim, as many as 90% of the government administrators, and in particular the police and the army, are Thai Buddhists, usually hailing from other regions of the country that lack understanding of Muslim mores and culture.

"We have no leaders of our own to turn to if there is a problem," said a young Muslim in Narathiwat, who, like so many of the area's younger generation, did not want to be quoted by name because of fears for their safety. "These outsiders do not understand us and our problems."

A significant misunderstanding among Thai Muslims and Buddhists has been the role of Muslim boarding schools, known in Thai as pon-oh, a corruption of the Malay word pondok. There are hundreds of such schools in the south - 130 of them in Narathiwat province alone - which teach young boys and girls the virtues of Islam, some Arabic language, and local history (The truth about pondok schools in Thailand, September 3, 2004).

The Thai authorities have widely blamed these schools for playing a key role in organizing the bloody uprising in the south, believing they have lent themselves to being exploited by anti-government and separatist elements. It is well established that many of the insurgency's leaders and activists were educated at such schools. But so too have 60% of the south's children, and Thai Muslims point out that most of them have not grown up to become terrorists.

According to Mahkota, the pon-ohs are where Malay culture is handed down from one generation to the next, and without them the unique identity of southern Thai Muslims would eventually be lost. One young teacher at a Narathiwat-based pon-oh argued that the schools actually have a moderating rather than a radicalizing influence on the region's youth: "Many of the pupils are orphans, and if we didn't take care of them and teach them discipline and good conduct, they could easily be co-opted by bad elements."

The insurgency and the government's tough response have widely undermined confidence in Thaksin's handling of the situation. Many Muslim leaders, speaking on condition of anonymity, said that in light of the political crisis now unfolding in Bangkok a new, royally appointed government would represent the best hope for conflict resolution in the south.

Thaksin's government has accused, often without substantiating evidence, local Muslim leaders, including elected politicians, of behind-the-scenes involvement in the insurgency. Islamic community leaders now say there are only three Thai politicians who they believe sincerely understand the complex nature of the conflict-torn area's problems.

The most widely mentioned political figure is General Prem Tinsulanonda, a former prime minister and current Privy Council chairman, who is a Buddhist but is a native of the nearby southern province of Songkhla. The second is another former prime minister, General Chavalit Yongchaiyuth, whom Muslims remember as the first Thai politician publicly to suggest autonomy for the southernmost provinces. His wife, Pangkreua Yongchaiyuth, was born in Indonesia and understands the Yawi dialect of Malay spoken in the south.

The third, they say, is Yala member of parliament Wan Muhammad Nor Matha, one of Thailand's most prominent Muslim politicians, who has served as both a Speaker of the Thai parliament and minister of interior. A former member of Chavalit's New Aspiration Party, he is currently a part of Thaksin's Thai Rak Thai party - which to some degree has eroded his grassroots credibility in the south.

"He said nothing after the Tak Bai massacre, but we are willing to give him a second chance," said a Muslim community leader in Narathiwat. (In October 2004, at least 78 young Thai Muslims died in army custody in the southern border town of Tak Bai, many suffocating in covered trucks while being transported to an army base (Suffocation deaths inflame Thai south, October 28, 2004).

Foundations for change

On January 7, Prem and Chavalit were guests of honor at a meeting attended by hundreds of southern community leaders to discuss avenues toward reconciliation. At this meeting there was no conversation about granting the region autonomy, but Prem did tell the audience: "I would like to request, especially Muslim Thais, that you should be proud to be Thai. Please be proud to be Thai under His Majesty the King. Please arise and announce, 'I am Thai but I am a Thai Muslim.'"

The meeting was convened by Abdulrahman Abdulsamat, chairman of the League o f the Islamic Council of Southern Thailand, and former chairman of the Narathiwat Islamic Council.

While declaring his loyalty to the King, he also stressed his pride in being a Malay Muslim - an identity he and most Thai Muslims are unwilling to surrender. He is extremely careful in his comments so as not to end up on the authorities' "black list", but is skeptical of the heavy-handed approach to the problem in the south. "This cannot be solved by armed force," he said. "We need good understanding, and General Prem is the right man to solve the problem."

Perhaps it is still far-fetched to expect any Thai government to heed the Aceh model, which would inevitably loosen Bangkok's grip on the restive region and fuel fears that more autonomy could eventually lead to calls for full-blown independence. And negotiating with the insurgents could be perceived as caving in to violent terror tactics. But if Prem, often viewed as the conscience of His Majesty King Bhumibol Adulyadej, openly played a role in designing a royally appointed government in the event that Thaksin somehow fell from power, judging by the widespread sentiments of local Muslim leaders, it could be the best way to solve southern Thailand's damaging conflict.

Bertil Lintner is a former correspondent with the Far Eastern Economic Review. He is currently a writer with Asia-Pacific Media Services.

(Copyright 2006 Asia Times Online Ltd. All rights reserved. Please contact us about sales, syndication and republishing .)

By Bertil Lintner

Mar 15, 2006

http://www.atimes.com/atimes/Southeast_Asia/HC15Ae02.html

Interview PULO in Europe		Audio:	Listen (Real Media file)
05:00 | måndag 23 januari 2006 Thailändska separatister styr från Sverige En av de väpnade separatistgrupper som är med i stridigheterna i södra Thailand styrs delvis ifrån Sverige. De två senaste åren har minst 1 000 människor dödats i de tre södra provinserna i Thailand, där separatister vill bilda ett eget land. Kasturi Mahkota En av de största grupperna är Patani United Liberation organization, Pulo, som av den Thailändska regeringen anses som en terrorgrupp. I toppen av den finns den svenske medborgaren Kasturi Mahkota. – Pulo har både militärer och politiker. Den senaste tiden har vi försökt dämpa militären och försökt ta oss upp på politiska arenor, säger Kasturi Mahkota. Vad är det för mål ni vill nå? – Målet är självklart självständighet för den södra delen av Thailand. På Kasturi Mahkotas visitkort, som pryds med två egna flaggor och en örn, står titeln ”chef för utrikespolitiska avdelningen” och hans position inom Pulo är enligt honom själv hög. Han säger också att självständighetskravet kan mildras till någon form av självstyre. Om det försöker nu Pulo få till en förhandling med den thailändska regeringen, kanske med hjälp av ett tredje land. Lätt skaffa vapen Men vid sidan av de politiska försöken fortsätter striderna som skördar människoliv nästan varje dag och utan omsvep berättar han villigt hur lätt det är att skaffa vapen. – Det finns tillräckligt med vapen. Med den thailändska korruptionen kan vi köpa dem när som helst för bra priser, så det är inget problem, säger Kasturi Mahkota. Konflikten handlar mer om etnisk tillhörighet än religion. På båda sidorna av gränsen mellan Thailand och Malaysia bor folkgruppen malayer, som ända in i början av 1900-talet bildade ett eget sultanat som Thailand sedan stegvis la under sig. Massaker i moské Sedan dess har det varit en konflikt i området. I början av 2004 trappades konflikten upp i samband med en blodig massaker i en moské, där den thailändska militären sköt ihjäl drygt hundra människor. Den thailändska regeringen har listat Pulo som en terrorgrupp och Kasturi Mahkota våga själv inte besökta sitt gamla hemland. – Det kan man säga, det är lite farligt, säger han. Du skulle bli gripen om du kom dit? – Det är självklart, tror jag. Av den thailändska regeringen. – Ja. Har du fått några sådana propåer, så att du vet att det är så? – Inte direkt, men indirekt, säger Kasturi Mahkota. Den tidigare ledaren som fortfarande har en viktig roll i organisationen, även han svensk medborgare, har i utspel varnat för att om inte den thailändska regeringen lyssnar på kraven om självständighet så kan landets turistorter råka ut för samma sak som Bali. Men sådana terrormetoder vill inte Kasturi Mahkota använda sig av. Men han tillägger att det kan finnas andra i Pulo som vill det. – Vi kan inte acceptera att han uttalar sig på det sättet. Att bränna Phuket, att bränna Bangkok. Vi vill inte ha sådant, vi vill förhandla. Det här är beroende av den thailändska sidan också, säger Kasturi Mahkota.
14:19 | måndag 23 januari 2006 Våldet trappas upp i södra Thailand Konflikten i södra Thailand har trappats upp. Under de två senaste åren har den väpnade kampen i södra Thailand stadigt ökat i omfattning. De muslimska separatisterna vill att området ska bli självständigt eller i varje fall få ett långtgående självstyre. En av de viktigaste separatistorganisationerna är Pulo som har band till Sverige: flera av rörelsens ledare bor eller har bott här. Regeringen i Bangkok har länge velat avfärda upprorsmännen som banditer och kriminella narkomaner, men har senare tvingats antyda att det kan betecknas som separatister. Muslimskt utanförskap Missnöje, fattigdom och förtryck är tre viktiga förklaringar till våldsutbrotten, men också muslimernas utanförskap i det övervägande buddhistiska Thailand. Muslimerna är en liten minoritet i landet som helhet men är i majoritet i de tre sydligaste provinserna. De utgör bara 1 av landets 61 miljoner invånare och har starka kulturella, sociala och språkliga band till grannlandet Malaysia. Muslimerna i Thailand anses ha praktiserat en relativt mild form av sin religion som tagit intryck av lokala sedvänjor. De senaste åren har det funnits en oro för att en mer militant och fundamentalistisk variant av islam skulle dyka upp, bland annat som resultat av att Thailand har haft trupper i Irak. Men de farhågorna har på det hela taget inte infriats, och orsaken till separatiströrelsen är i första hand inhemska. Pattaniprovinsen, där de svåraste sammandrabbningarna har ägt rum, var fram till 1832 ett självständigt sultanat och införlivandet i Thailand har förorsakat många uppror sedan dess. Både här och i provinserna Yala och Narathiwat råder undantagstillstånd. Slåss för självständig stat 1968 bildades en separatiströrelse i området, Pattani United Liberation Organisation, Pulo, som slåss för att provinserna ska bli en självständig och muslimsk stat. Andra och konkurrerande organisationer har tillkommit. Regionen var och är långt fattigare än övriga Thailand och missnöjet över denna orättvisa och hoppet om självständighet ledde till flera blodiga upplopp och strider under 1970- och 80-talen. Därefter inträdde en period av relativ fred sedan den thailändska regeringen lyckats bemästra de militanta aktiviteterna, bland annat genom att genomföra vissa politiska och ekonomiska reformer. I mitten av 1990-talet föreföll separatistkampen helt död och till exempel Pulo splittrades i olika fraktioner. Men de senaste åren har alltså motståndet mot centralregeringen i Bangkok åter tagit fart. Startpunkten var i januari 2004 och sedan dess har polisstationer, myndighetspersoner och buddhistmunkar attackerats. Gerillan har också hotat att angripa turistnäringen i till exempel Phuket. Ändå ska inte separatiströrelsens omfattning överdrivas. På sin höjd är det några hundra gerillasoldater som de kan mobilisera. Vapensmuggling över Malackasundet En omfattande vapensmuggling har dock ägt rum från de muslimska provinserna i södra Thailand över Malackasundet till Aceh och separatistgerillan GAM, som stridit mot indonesiska armén för ett självständigt Aceh. Efter tsunamikatastrofen har de två sidorna undertecknat ett fredsavtal. Bombdåden på den indonesiska ön Bali och i huvudstaden Jakarta samt hoten om terroristattacker mot turistorter i Thailand har stärkt misstankarna om att det kan finnas ett nätverk av extrema, militanta muslimer, som samarbetar i regionen. Malaysia har uttryckt stark oro för det upptrappade våldet på andra sidan gränsen och risken för att det ska sprida sig in i Malaysia med flyende thailändska muslimer, som nu försöker komma undan armén. Thailand har tidigare kritiserat Malaysia för att ge separatisterna en fristad på andra sidan gränsen, varifrån de har kunnat göra raider in i södra Thailand. Den malaysiska regeringen har dock avvisat anklagelserna och framhållit att den är helt emot terrorism.
http://www.sr.se
Publicerat 24 januari 2006 00:10 En thailändsk soldat står på vakt vid en skola i våldsamma provinsen Pattani i södra Thailand. Många thailändska munkar, poliser och civila har mördats. Samtidigt kritiseras Thailand hårt av Amnesty International för att använda övervåld i försöken att få stopp på upproret.
Motstånd leds från Sverige Flera ledare för motståndsrörelsen i södra Thailand bor i exil i Sverige. SvD:s Asienkorrespondent träffade Kasturi Mahkota som förklarar att de thailändska muslimerna hellre vill tillhöra Malaysia. Våldet i sydligaste Thailand har skördat över 1 000 människoliv enbart under de senaste två åren. Men det går att få slut på blodbadet tror Kasturi Mahkota, ansvarig för utrikesärenden i motståndsrörelsen the Pattani United Liberation Organisation, eller Pulo, en av de starkaste grupperna bland muslimerna i södra Thailand. – Vi måste få de thailändska myndigheterna till förhandlingsbordet. Vi är övertygade om att det kan bli en lösning på problemet, bara myndigheterna visar att de menar allvar, säger han i en intervju med SvD på hemlig plats i Sverige. Han, liksom flera andra ledare för de sydthailändska muslimerna, bor i exil i Sverige och han talar flytande svenska. Det finns likheter med separatiströrelsen GAM i Aceh på den indonesiska ön Sumatras nordspets, vars ledare också bodde – eller bor – i Sverige. Tjugo år av inbördeskrig i Aceh slutade i augusti förra året, då Finland medlade och ett fredsavtal slöts. Nu arbetar GAM tillsammans med de indonesiska myndigheterna för att etablera autonomi för Aceh. Kravet på självständighet har GAM lagt på is, och Mahkota ser Acehfördraget som en förebild. – Vårt ursprungliga krav var självständighet för Pattani, säger han. Men världen har förändrats och vi är beredda att acceptera andra lösningar än total utbrytning. Vi följer med stort intresse utvecklingen i Aceh. Under ett besök i Bangkok i mitten på januari sade statssekreterare Lars Danielsson, Göran Perssons närmaste man, i en intervju med dagstidningen Thai Day att Sverige skulle kunna tänka sig att medla i konflikten i södra Thailand, ”om vi får en sådan begäran från den thailändska regeringen”. Men få tecken tyder på att de thailändska myndigheterna är intresserade av sådana samtal. Så sent som den 12 januari avvisade den thailändske försvarsministern general Thammarak Isarangura na Ayutthaya tanken på förhandlingar. – Det finns inga möjligheter att det kommer att ske, sade han till den thailändska pressen. De thailändska myndigheterna anklagar i stället Pulo och liknande grupper för att vara ”terroristorganisationer”, knutna till ”internationella islamiska extremister”. Mahkota påpekar att visserligen är hans folk muslimer, men kampen är baserad på etnisk och historisk särart, inte religiös. – Vi hade en gång i tiden vårt eget land och vi talar malajiska. Det är det som gör oss annorlunda och det är den identiteten vi slåss för, säger han och förnekar bestämt att Pulo skulle ha något som helst samröre med rörelser som al-Qaida. Men det faktum att de är muslimer i ett land med buddhistisk majoritet gör trots allt att Pattani-frågan skiljer sig från Aceh och därför kan bli mycket svårare att lösa. Acehneserna är muslimer liksom majoriteten av Indonesiens befolkning. Aceh är dessutom toppen på en ö som inte gränsar till något annat land. Befolkningen i Thailands tre sydligaste provinser Pattani, Yala och Narathiwat tillhör samma folk och talar samma språk som i Malaysia på andra sidan gränsen, vilket gör frågan betydligt känsligare. De thailändska myndigheterna har vid flera tillfällen anklagat grupper i Malaysia för att stödja södra Thailands separatiströrelser. – Om vi fick välja skulle vi hellre tillhöra Malaysia, säger Mahkota, men han inser samtidigt att det inte är lätt att ändra på gränser i dagens värld, och att en lösning därför måste sökas inom Thailand. Samtal, säger han, måste hållas utanför Thailand och måste bevakas av det internationella samfundet. Alternativet är fortsatt våld, och det går knappt en dag utan rapporter om nya mord och överfall i södern. – Men för att fred skall upprättas måste man lyssna på oss, inte bara använda militära metoder, menar Mahkota. Än så länge talar han för döva öron. Men med tanke på den pragmatism som kännetecknar thailändsk politik är det inte uteslutet att det blir någon form av samtal. Och då kommer Sverige med all säkerhet att spela en stor roll. Pattani erövrades och delades upp Pattani: Ett sultanat som erövrades av Thailand (då kallat Siam) 1832, men den siste sultanen avsattes inte förrän 1902. Det gamla Pattani delades senare i tre provinser: Pattani, Yala och Narathiwat. Befolkning: Majoriteten i de södra provinserna är malajer och muslimer. Den muslimska befolkningen i södra Thailand uppgår till drygt tre, kanske fyra miljoner. De har malajiska som modersmål medan thailändska är undervisningsspråket i skolorna. I den fjärde muslimdominerade provinsen i söder, Satun, har det malajiska språket försvunnit nästan helt och ersatts av thailändska som modersmål. Separatiströrelser: Uppror bröt först ut 1948. Barisan Revolusi Nasional (BRN) bildades 1960, the Pattani United Liberation Organisation (PULO) 1968. Det finns också flera andra mindre grupper som alla kämpar för självständighet eller autonomi för de södra provinserna. Stöd utifrån: Rörelserna i södra Thailand får inte något direkt stöd utifrån, men stor sympati för dem finns bland malajerna i Malaysia, som är samma folk. På 70-talet förekom viss gerillaträning i Libyen. Rörelserna har också kontakter i Syrien och Egypten. svd
http://www.svd.se
Publicerat 24 januari 2006 05:30 Motstånd leds från Sverige bangkok Flera ledare för motståndsrörelsen i södra Thailand bor i exil i Sverige. SvD:s Asienkorrespondent träffade Kasturi Mahkota som förklarar att de thailändska muslimerna hellre vill tillhöra Malaysia. Våldet i sydligaste Thailand har skördat över 1 000 människoliv enbart under de senaste två åren. Men det går att få slut på blodbadet tror Kasturi Mahkota, ansvarig för utrikesärenden i motståndsrörelsen the Pattani United Liberation Organisation, eller Pulo, en av de starkaste grupperna bland muslimerna i södra Thailand. - Vi måste få de thailändska myndigheterna till förhandlingsbordet. Vi är övertygade om att det kan bli en lösning på problemet, bara myndigheterna visar att de menar allvar, säger han i en intervju med SvD på hemlig plats i Sverige. Han, liksom flera andra ledare för de sydthailändska muslimerna, bor i exil i Sverige och han talar flytande svenska. Det finns likheter med separatiströrelsen GAM i Aceh på den indonesiska ön Sumatras nordspets, vars ledare också bodde - eller bor - i Sverige. 20 år av inbördeskrig i Aceh slutade i augusti förra året, då Finland medlade och ett fredsavtal slöts. Nu arbetar GAM tillsammans med de indonesiska myndigheterna för att etablera autonomi för Aceh. Kravet på självständighet har GAM lagt på is, och Mahkota ser Acehfördraget som en förebild. - Vårt ursprungliga krav var självständighet för Pattani, säger han. Men världen har förändrats och vi är beredda att acceptera andra lösningar än total utbrytning. Vi följer med stort intresse utvecklingen i Aceh. Under ett besök i Bangkok i mitten på januari sade statssekreterare Lars Danielsson, Göran Perssons närmaste man, i en intervju med dagstidningen Thai Day att Sverige skulle kunna tänka sig att medla i konflikten i södra Thailand, "om vi får en sådan begäran från den thailändska regeringen". Men få tecken tyder på att de thailändska myndigheterna är intresserade av sådana samtal. Så sent som den 12 januari avvisade den thailändske försvarsministern general Thammarak Isarangura na Ayutthaya tanken på förhandlingar. - Det finns inga möjligheter att det kommer att ske, sade han till den thailändska pressen. De thailändska myndigheterna anklagar i stället Pulo och liknande grupper för att vara "terroristorganisationer", knutna till "internationella islamiska extremister". Mahkota påpekar att visserligen är hans folk muslimer, men kampen är baserad på etnisk och historisk särart, inte religiös. - Vi hade en gång i tiden vårt eget land och vi talar malajiska. Det är det som gör oss annorlunda och det är den identiteten vi slåss för, säger han och förnekar bestämt att Pulo skulle ha något som helst samröre med rörelser som al-Qaida. Men det faktum att de är muslimer i ett land med buddhistisk majoritet gör trots allt att Pattani-frågan skiljer sig från Aceh och därför kan bli mycket svårare att lösa. Acehneserna är muslimer liksom majoriteten av Indonesiens befolkning. Aceh är dessutom toppen på en ö som inte gränsar till något annat land. Befolkningen i Thailands tre sydligaste provinser Pattani, Yala och Narathiwat tillhör samma folk och talar samma språk som i Malaysia på andra sidan gränsen, vilket gör frågan betydligt känsligare. De thailändska myndigheterna har vid flera tillfällen anklagat grupper i Malaysia för att stödja södra Thailands separatiströrelser. - Om vi fick välja skulle vi hellre tillhöra Malaysia, säger Mahkota, men han inser samtidigt att det inte är lätt att ändra på gränser i dagens värld, och att en lösning därför måste sökas inom Thailand. Samtal, säger han, måste hållas utanför Thailand och måste bevakas av det internationella samfundet. Alternativet är fortsatt våld, och det går knappt en dag utan rapporter om nya mord och överfall i södern. - Men för att fred skall upprättas måste man lyssna på oss, inte bara använda militära metoder, menar Mahkota. Än så länge talar han för döva öron. Men med tanke på den pragmatism som kännetecknar thailändsk politik är det inte uteslutet att det blir någon form av samtal. Och då kommer Sverige med all säkerhet att spela en stor roll.
http://www.svd.se